Oroad i onödan

När jag kom hem efter 2.5 timmars obligatorisk gympa och karate-turné har Mannen flyttat ut och monterat ner ALLA grejer i två av fyra rum. Wow. Jag är grymt impad!!!!!

Nu blundar jag

"Äsch, det är väl inget!" tänkte jag för 3 veckor sedan. "Det är ju bara tre rum plus ett till!" Nu ligger jag här klarvaken och stressad över att vi ska få golv slipat i vardagsrum samt parkett lagt i 3 andra rum nästa vecka. "Hur ska vi göra med soffa och bordet?" "Och sängen?" "Alla kläder och grejer måste ur garderober". "Och dammet?!? Svärmor m känsliga lungor kommer på fredag..."

Vill bara blunda och vakna nästa söndag. Fast då jobbar jag... Jag vill vakna helgen efter. Eller t lucia. Det blir bra.

God morgon!

Medelklasskvinna

Vad ska du bli när du blir stor? Ska du bli som far och mor? Ebba Grön. Min favoritgrupp när jag var ung vuxen. Nu för tiden går jag på fester där det hetaste samtalsämnet är självgående dammsugare som städar huset när man är på jobbet. Och det värsta problemet är höga mattkanter. Hur blev det så egentligen? Mitt rättvisepatos finns fortfarande kvar. Men allt det andra? Nu tänder jag luktljus på fredagar, köper vita hyacinter till advent och surfar på inredningsappar. Jag tycker det ska bli kul att få nya parkettgolv i rum som har korkmatta. Jag ser fram mot att se på På Spåret ikväll. Och jag trivs med det. Doftljusen och hemmagjord pizza. Vad hände? Vem är jag? Är detta acceptabelt? Här bjuder jag även den ultimata bilden på hur jag är idag: sittande, skrålande Staten och Kapitalet i blank röd voulangtopp. Den säger allt. #medeljävlaklass

Andan har fallti på

Låt mig få julkortspyssla hela helgen!!!!

Kan inte låta bli att undra

Hur hade de senaste åren varit om jag fått veta då för nästan 4 år sedan att mitt järnvärde var sjukt dåligt?

Det började så bra

Det började ändå bra. Låg i sängen och morgongosade med barnen. Men efter det gick det helt åt fel håll. Blundar, håller andan och hoppas att denna dag snart är över. Vill bara dra täcket över huvudet. 

Jag ger mig

Min kropp skriker att den vill vila. Jag vill träna. Men jag har dissar min kropp tillräckligt. Det blir vila i soffan med tv-serier och snart tack och god natt. Det tar på krafterna att vara karaokesångerska....

Det gick inte

Ni vet det där jag skrev om läxan förra veckan? Det fungerar inte lika bra om vi glömmer ta medicinen..... #hjälp

När kroppen förvånar

Vaknar. Är trött. Ska träna innan jobbet. Ser mig själv i spegeln. Mörkt under ögonen, påsar.  Börjar träna. Är grymt pigg och kroppen vill. Träningen är en bit av en kaka idag. Snabbt och ojobbigt. Så kan det vara... Lång dag idag m jobb, barnen har klassfest och kompis ska hämtad v tåget ikväll. Mycket bilåkande. Men det är fredag. Tack för det iaf!

Dagens skratt

När en Ockelbobo skäms över en annan:

"Karln var eljest redan då..."

I år är jag förberedd

No more pepparkakshus-fail. Ingen mer desperat jakt på pepparkakshus i affär efter affär samma dag som jag lovat barnen att vi ska göra huset. Inget mer att det tar två dagar att göra ett pepparkakshus för degen måste svalna så vi inte hinner sätta ihop det innan midnatt. Nej serrni. Idag när jag var inne för att köpa vetemjöl rev jag åt mig kristyr, byggsats och snöflingor. Så jävla rutinerat. I år är jag redo. Redo att julpyssla så det står härliga till!

Blir de varma alls?

Bilen såg övergiven ut där i skogsgläntan på håll. En gammal Volvo kombi. Frost på rutorna. Det stod -4 på termometern när jag vaknade imorse. Men vänta. Rörde det sig inte lite? Jag gick närmare. Ser en man gå runt bilen. Dörren öppnas och en kvinna kommer ut. Framför bilen sitter en man på huk och det kommer en kvinna till ut ur bilen. De öppnar bagageluckan. De packar in täcken. De har sitt liv där. De har tjocka kläder på sig, halsduk, luvor och det ser ut som om de har lager på lager på sig. Ändå ser de kalla ut. De ser ut att frysa. Kroppsspråket säger mig det. Uppdragna axlar, ihopdragna. Jag kan inte sluta titta. En av männen vänder sig mot mig. Jag nickar, säger hej och ler. Han gör detsamma. Jag har allt. Han inget. Kanske kommer jag packa bilen full imorgon med det täcket och de jackor vi har lagt i en hög för att ge bort. Det är långt från tillräckligt. Men ändå ngt. Det är dags nu. Dags att ge sig ut och sätta sig på gatorna där du och jag hastar förbi till jobb, skola, dagis. Till allt det där trygga, varma som vi har. Kanske just du kommer gå förbi mannen jag nyss hälsade på. Kanske tänker du: "Varför ge pengar t tiggare? De tjänar ju så fett med pengar." Ge en femma. Eller en krona. Eller rikskuponger. Så att de jag såg för en stund sedan kan gå in i värmen ngn timme för att få i sig ett varmt mål mat iaf. Så att deras kalla kroppar kanske tinar upp iallafall en kort stund. I natt ska det bli varmare tack och lov. Jag kommer tänka på dem när jag ska sova inatt. Jag så nära mina barn, nära min man och i mitt varma hus. De i skogens mörker och kyla och i en kall gammal Volvo. 

Nu kan julen komma

Då var jag hemma med årets material t julpysslet. Ni vet kransen på dörren, ljusstakar och hyacinter. Mossa, grankvistar och bär ligger i påsar i väntan på julen. För nästa helg hinner jag inte och helgen efter det blir också lite svårt om tid. Och sedan kommer snön. Och advent. Dessutom hittade vi både kantareller och trattkantareller. Men nu så. Nu är vi redo f julen!

Utmattningshög

Detta mina vänner är resultatet fr min utmattningssjukskrivning för två år sedan. En gigantisk klädhög som funnits bakom barnens dörr i deras rum. Jag har orkat ta bort de för små kläderna ur deras garderob mest pga att de inte kunde hitta  rätt kläder bland ett kaos. Men efter jag sorterat ut dem har känslan som kommit över mig varit mig för stor. För övermäktig mig för att hämta en kartong och vika ihop dem och markera på kartongen vad som är däri. Men nu är jag frisk. Nu orkar jag. Kl 07.50 på en söndag tom. Jag är så tacksam att jag är tillbaka.

Provokation

Jag vill bars klargöra exakt hur olämpligt jag tycker det är att nazister fick gå runt på Stockholms gator just igår, 75 år efter kristallnatten i Berlin. Två kvarter från judiska skolan klapprade deras kängor mot marken och deras fanor svajade högt i luften. Osmakligt och en ren provokation. Inte för jag tycker det är okej ngn ggn direkt. Men igår känns ju som ett hån mot historien. Är vi så jävla guldfiskiga så vi redan glömt? Glömt de 6 miljoner judar som gasades ihjäl av nazisterna och alla andra mellan 50-70 miljoner människor som dog pga andra världskriget i Hitler? Inte då? Visst är vi inte så historielösa? Visst är vi inte?

Utrensning

Vi funderar. Funderar på att flytta. Idag började vi lite. Med att börja rensa i skåp och på vinden som vi fyllt på i 8.5 år. Wow. Vad mycket saker vi har. Barnkläder från två barn i massor. Leksaker från två barn. I massor. Kartonger från grejer vi köpt. I massor. Cd-skivor som vi inte spelat på 8 år. I massor. Herregud. Vi missade återvinningen med 35 min. Men imorgon fyller vi Fårrden till bredden och kör till sopstationen. Vi försöker sälja/byta/ge bort kläder och grejer också. En dvd-spelare, en fåtölj... En barnmöbelgrupp. Ngt som ni känner ni behöver? Hojta till!

Läxläsning i bland svettlukt och smurfmusik

Jag har hittar det. Lösningen på de jobbiga läxorna. Det är i stort sett omöjligt att göra läxorna hemma. På riktigt. Det kan ta timmar av svett och tårar från bådas sida. Men äntligen har jag hittat lösningen. I omklädningsrummet på brorsans gympa. Det finns ändå inget att göra mer än att sitta och frysa. Där har jag hittat det ultimata tillfället att göra läxorna. Det är stimmigt och ganska hög ljudnivå. Men det verkar inte vara avgörande. Bara att alternativet att sitta och stirra framåt inte är roligare. Så de senaste fem läxorna har vi gjort med stor entusiasm och utan det minsta knorrande. Rakt av i 30 minuter. Det är helt otroligt. Jag hittade det. Den ultimata lösningen. Vilken lättnad. Vilken glädje. Jag är nära på i chock hur bra det går. Och enormt tacksam för att jag av en slump hittade det. 

Mina födelsedagspengar och glassäventyret

Jag städar inne på toan då hör jag följande 

Mannen: Barnen!! Baaaaarnen nu kommer glassbilen! 

Barnen: jaaaaaaaa!

Mummel mummel mummel

Mannen: Har du en hundring?

Jag: Näe, men de tar kort!

Mannen: Men jag orkar inte följa med ut!

Mummel mummel mummel

Mannen: ....växel.... Kan du räkna? 

Barnen springer ut.

Jag: Hittade du pengar?

Mannen: Jag skickade med dem en femhundring!

Jag inser att den enda femhundring vi hade var en del av mina födelsedagspengar som jag fått av mamma och pappa. 

Barnen kommer tillbaka. Nu har Mannen kommit på själv att det inte var det smartaste han gjort att skicka ut dem med femhundra till glassbilen. Vars melodi går "vi lurar små barn, vi lurar små barn på deras veckopeng". Det vet ju alla. 

Mannen: Hur mycket fick ni tillbaka? 

Barnen: Massor! En sån här och en till.

Mannen(nu med lite jobbiga känslor i rösten): Va? Har ni inget mer? Har ni handlat glass för 300 kronor?!?

Joråsåatt. Så nu har vi jättefina chokladglassar i frysen. Inte så många. Men dyra. Och de är fyllda m choklad. Och laktos. Japp. Choklad är min värsta glass-smak och laktos tål jag inte. Väl investerade födelsedagspengar alltså. För alla utom mig. Joråsåatt. 

God morgon

Är stolt att jag orkade gå upp v 06 f att träna. Det är mörkt ute nu för tiden. Väldigt mörkt. Nu dusch, sedan frukost. Sedan långpass på jobbet. Men imorgon är det fredag! 

Borta bra

men hemma bäst. Efter fem dagar i London känns det härligt att vara hemma. Sova länge, äta (för oss) normal frukost. Bara skrota runt i mjukisbrallor och softa! Fast minisemestern i London har varit härlig också såklart. Förutom att träffa intis gudmor och en av mina bästa vänner har vi spelat fotboll i parken, trick or treatat, kollat på Buckingham palace, ätit slush puppie och fikat m A m familj! Men som sagt. Borta bra, hemma bäst!