2013-10-27

När allt är rätt

När Keirus kompis från Piteå kommer på skollovsbesök och hälsar på över dagen är allt perfekt. Skratten ekar mellan husen och inget är tokigt. Det glänser i deras ögon. Mitt hjärta fylls av glädje. Och sorg. Varför stannade de inte kvar? 

2013-10-24

2013-10-23

Allt känns helt plötsligt så futtigt

Jag känner en frustration över hur det ser ut hemma. Kläder överallt, smuts på golvet. Gästrummet som är så stökigt. Vårlökar som behöver planteras. Kläder som ska in i skåp. Jävla skit. Var ska jag börja? Istället för att börja någonstans börjar jag surfa. Och hamnar hos Sverigesradios korre Cecilia Uddéns reportage från Alexandria. Om alla människor som försöker fly från inbördeskriget i Syrien i båtar. Båtar som mitt i mörka natten är för fullt lastade av desperata människor. Som börjar ta in vatten. Som kantrar. Och istället för att flykten blir en början på ett bättre liv blir det slutet på livet. Där i den svarta natten förs en kamp mellan liv och död. Det är vidrigt att höra berättelserna. Mammor som måste ge upp sina barn i vattnet. Barn som flyter på sina döda föräldrar för att överleva. Tårarna rinner i floder på mina kinder. Frustrationen och tacksamhet över att ha ett så bra liv växlar. Jag har ett hem. Mina barn lever. Min man lever. Jag lever. Helt plötsligt känns allt så futtigt. Och jag sjunker ännu mer in i soffan och känner en enorm matthet. Och tacksamhet. Det är enormt jobbiga reportage från Alexandria. Men orka lyssna. Och var stolt över att vi i Sverige tar mot flyktingar. http://m.sverigesradio.se/artikel/5681322?programId=83 och

2013-10-21

Konsten att inte stressa

För mig är det svårt. Jag hamnar lätt i gamla spår och kan stressa upp mig tills jag exploderar. Inte bra för mig eller barnen. Störst risk är på morgonen. När jag efter fått tjata upp dem fr sängarna och sedan till frukosten och sedan för att ta på sig kläder och ytterkläder börjar inse att vi är sena. Då är jag i den riktiga stressriskzonen. Speciellt om jag inte förberett dagens gympaväska eller glömt matsäck t Keiru. För ngr veckor sedan hade jag glömt bort det där braiga mantrat "äh, det löser sig!" Och "vad spelar det f roll om vi blir 5 min sena?!". Då slutade varje morgon m att jag plaskade runt i stress med näsan knappt ovanför stressytan. Eftersom jag har ställt in mobilen f olika punkter under morgonen(gå upp, frukost och gå till skolan) så ringer den flera ggr varje morgon som små hålltider vi behöver passa. Den sista är "GÅ TILL SKOLAN!" Eller den var. Efter att det blev för mycket en morgon och jag rannsakade mig själv vad som värst kunde hända egentligen om vi kom 1 minuter sent så insåg jag att vi faktiskt mirakulöst nog varje dag hinner. Och att det värsta som kan hända var/är att jag blir så sjukt stressad att jag inte landar på flera timmar. Vilket gör mig helt slut. Så. Istället för att det står Gå till skolan! Står det nu istället: 
Och det hjälper faktiskt. Att bli påmind om att inget blir bättre av att stressa. Sedan jag bytte text har mornarna blivit bättre för mig och så även för barnen. Men det är en konst för mig det där. Att inte stressa och försöka acceptera att det är okej att komma lite sent ibland. 

2013-10-20

Joråsåatt(ett inlägg som kan få er att kräkas)

Nu har det verkligen slagit runt för mig. Jag har gett fritt spelrum åt mina Rejmyre-gener. Den här helgen har jag nämligen mustat äpplen med äpplen från vårat eget träd. 
Jag har gjort nästan 4 liter äppelmos:
Jag har gjort 1 liter äpplekräm:
Och när jag ändå var på g gjorde jag lingonsylt med egna lingon t middagen( rester syns):
Och bara för att riktigt riktigt köra ända in i kaklet gjorde jag blåbärs smoothie på egenplockade blåbär t barnen:
Och just det. Jag har ju även plockat trattkantareller som jag torkat för vintern:



Vad ska jag göra?

Ligger och funderar på vad jag ska göra. Dagen igår gick i ett. Idag gick jag upp, gjorde frukost, åkte och tränade, lagade lunch och nu slappar jag. 
Alternativen är följande:
Läsa i min nylånade bok.
Plocka upp resten av äpplena f att göra mos av dem.
Plantera ca 250 vårlökar.
Sortera om i gästrummet.
Städa mer generellt. 

Vad tycker ni?

Mums

Idag var det äntligen dags. Med mottot "Inget får förfaras" inpräntat i mig sedan barnsben har alla äpplen på trädet skavt i mig som ett dåligt samvete sedan i början av september. Först var det, "snart måste jag plocka av dem", sedan "nu måste jag plocka ner dem!". Sedan nästan en ren panikkänsla av att NU MÅSTE JAG PLOCKA AV DEM!!! För två veckor sedan gjorde mannen och barnen det. Tackochlov! Sedan var det bara att hålla tummarna att de skulle hålla sig t igår då vi lyckats passa in vår lediga tid med musteriets lediga tider... Och det gjorde de! 65.9 kg blev 35 liter härlig äppelmust att dricka under 2014! Vi var på fina Äppelfabriken på Ekerö och fick den pastöriserad så den håller i minst ett år i rumstemperatur. Dessutom i snygga väldigt södriga förpackningar!

2013-10-18

Sherlock och jag

Verkar ha varit på samma affär och handlat lampor!

Ledig och lat

Idag är jag kompledig. Först tänkte jag göra en shoppingrunda och handla upp mina födelsedagspengar för att sedan städa huset. Sedan tänkte jag att jag istället skulle plantera vårlökar och gå en långpromenad. Nu tänker jag att jag kanske bara ska ligga under värmefilten och kolla på amerikanska tv-serier istället. Och faktiskt vara ledig på min lediga dag. Vad hade ni gjort? 

2013-10-17

Ett råd

Värn inte ägg i micron. Inte ens 10 sekunder i taget. Det KAN explodera. Så att du får brännsår på ögat. Dock tursamt nog inte i ögat... 

2013-10-16

God morgon



Igår tog jag en träningsfri dag. Idag var det bara att bita ihop när klockan ringde. Men nu är det gjort! Fortfarande svart utanför. God morgon på er!

2013-10-15

Små små skitar

Det är vad barn är. Mina är små små skitar. Men det finns även små elaka skitar. Keiru började ju 6-års nu i höst. Och det var rörigt från första dagen. All personal hade sagt upp sig under sommaren och alla nya hade inte hunnit komma på plats. Och de som kommit på plats var just nya och kände inte varandra. Rörigt helt enkelt. Vilket gjorde att de små skitar som är elaka små skitar fick ganska stora ytor att spela på. Och ett litet gäng beslöt sig att Keiru var en lämplig liten skit att sikta in sig på. Knuffar, muntliga retningar, kastning av mössan, målning i ansiktet, slag med spadar... Händelserna har varit ganska många och hemskt ledsamma på de månader sedan skolstarten. Pga av att det var så himla rörigt när jag lämnade på mornarna och jag märkte att de(personalen)inte tog mot barnen utan bara prickade av dem, stannade jag en morgon och tjuvkikade på vad som hände när jag lämnat Keiru. Jag stod kanske 10 minuter och kollade. Han gled runt lite, vilsen, försökte närma sig barnen, gick runt lite till... Sedan efter kanske 5 minuter försökte han sig på att gå fram till två killar. Jag ser hur han säger ngt, varpå en av killarna knuffar honom fler gånger (ganska hårt) bort från sig. Keiru gör inget motstånd utan börjar glida omkring igen utan att ngn av de vuxna ser honom eller vad som hänt. Så här såg det ut varje morgon. Jag påtalade det. Fick till svars att de är bara 3 personal på gården så de kan inte ha koll. Blev lite chockad av svaret så jag hmm-ade och gick. Vid varje grej som hände sa jag till och bad personalen hjälpa Keiru på morgonen så han kom in i gruppen och leken. Det blev bättre i två dagar... Förra veckan fick de bända bort honom från mig när jag skulle gå på mornarna och det hela kulminerade i att tre "kompisar" målade honom i hela ansiktet med färg utan att han ville det. På det fick han skäll för han hade gått in (för att tvätta av sig färgen)av fröken. Då fick vi nog. Krävde samtal med pedagogerna. Efter mötet som var helt okej, där de skulle kontakta barnens föräldrar och prata mer med barnen om hur man ska vara en bra kompis, kom vi ner och vi ser direkt på Keiru att det hänt ngt men han säger inget. En av de små elaka skitarna hade förbjudit en av Keirus andra klasskamrater att leka med Keiru visade det sig på kvällen. Allt hände bakom skolan där ingen vuxen var. Skrev ett argt mail till pedagogerna igen och faktiskt, from igår är de inte längre bara 3 personal på gården utan fyra. Och peppar peppar, hitintills denna vecka har det funkat bra. Ingen har varit elak. Iaf inte mot Keiru. Så nu hoppas jag för Keirus skull att det blir bättre.
Men fy vad hemskt det är att se att ens barn inte mår bra. Och att inte kunna göra ngt direkt åt det. Men barn är verkligen inte snälla.

2013-10-13

Samlare

3 tidningar fulla m trattisar som ska få torka. Samlaren i mig vaknar. I vinter när det är som mörkast och kallast ska jag ta fram dem och koka en härlig svampsoppa på dem. Och minnas tillbaka till den här stunden:
När jag och Inti gick hand i hand på en av årets vackraste dag i skogen och plockade svamp. Bara han och jag.

Zumba

Jag ÄLSKAR att Zumba. Under passet känner jag hur glädjen verkligen fyller hela mig. Om jag är arg, ledsen, bekymrad. Allt försvinner under passet. Och oftast stannar glädjen kvar i mig efter passet också. Fast jag jobbar idag lyckades jag pressa in ett zumbapass på lunchen. Fantastiskt härligt! Dagens bästa låt var: Visst blir man bara glad??? Och förvirrad i dansen när det är totalt olika på de två olika ställen jag tränar... Men vad gör det???!

2013-10-11

Det händer inte ofta

Men ibland har jag nagellack och inte syrran. Jag borde köpt en triss faktiskt. Så på de flesta bilder i den utländska (!) tidningen som träffade oss förra lördagen har JAG nagellack. Men inte syrran! Mohahahaha!

2013-10-09

Present

Fick en halsduk av syrran i present. Jag bor i den! Vem som gjort armbandet? Syrran såklart! 

Ibland

önskar jag att jag kunde åka framåt i tiden och tjuvkika lite. Hur det har gått med saker som är svåra och jobbiga. Gjorde jag rätt? Tog jag rätt beslut? Såg jag allt? Blev det bra? Hur lång tid tog det? Att få veta när vandringen ska ta slut. Just nu är ser jag inte slutet på vägen. Och det är frustrerande. 

2013-10-07

Vissa dagar så

Då fungerar det. Pigg från morgon till kväll. Ikväll har jag badat en unge, läst den dagliga läsläxan med Inti, lagat middag till imorgon, tvättat och diskat. Efter jobbet. Nu blir det Homeland!

God morgon

Vaknar pigg idag. Träningen kändes lätt. Hela förra veckan var en plåga.... Skönt umgänge i helgen m syrran m familj. Två pressträffar lyckades vi pressa in. Så snart är vi där igen. I era ansikten! Hahahahaha! Ha en fin måndag hörrni!

2013-10-03

Att andas när jag jobbar

Ibland är mitt jobb svårt.
"Vi behöver en bild på bussar. Det ska liksom vara nära. Men ändå långt ifrån. Du fattar va? Det ska vara lite kaos om det går. Men ändå inte så mycket."
Det är då efter en timmes förvirrat fotograferande som jag tar sånahär bilder.... Andningshål.

2013-10-02

Utmaning

Jag har inte många "idoler". Har aldrig haft. Men det finns två personer som jag verkligen beundrar och har följt under många år genom skivor, böcker och föreställningar. Den största av dem alla är Thåström. Och den andra Jonas Gardell. Nu har jag ett sådant jobb där jag faktiskt har möjligheten att få träffa dem någon gång genom mitt jobb. "Lyxigt!" tänker ni. "Shit!" tänker jag. Fram till idag har det varit andra som fått träffa Gardell (Thåström har vi inte lyckats få ngn intervju med) och plåta honom. Men för tre veckor sedan föll det på mig att få hänga på reportern till en intervju med Jonas om hans nya show. Jag var helt speedad. För hur ska jag kunna ta bilder på någon jag verkligen tycker är så bra utan att det ska låsa sig? Jag har varit fotograf i 17 år, men ÄNDÅ. Det är ju faktiskt Jonas Gardell. Hjärtat slog under intervjuen. Jag försökte tänka bilder. Bilder bilder bilder. Inte låsa mig nu. Intervjuen gick bra och det blev min tur. Som vanligt hade det pratats så mycket att tiden jag hade var mycket begränsad. (Prat 1,5 timme, foto 10 minuter. Det är ju sjukt lång tid...). Munnen var torr och händerna lite darrig. Kollade så jag hade kort i kameran. Sedan började vi. Han är sjukt proffsig, vilket är både en lättnad men även lite trist för då har ngn annan tagit "samma" bild förut med största sannolikhet... Men om man är lite nervös och rädd för att det ska låsa sig är det väldigt väldigt skönt. Så här blev det. Jag är ändå nöjd fast jag efteråt kände att jag hade kunnat bättre. Men jag fixade det. Och ibland är det det som är grejen! (och nej, självklart sa jag inget kladdigt om att han är en av få jag verkligen beundrar. Jag har faktiskt lite självbevarelsedrift och stolthet.)

38

"Du ser gammal ut frugan." Första meningen imorse fr Mannen. Jag tackar. 38 år och 1 dag idag. Ingen jättekris än. Efter en fin födelsedag som igår kväll toppades av Jonas Gardells nya show på Maxim. Vad mer kan jag begära? Mer än att inte se så gammal ut då....