Den är så lynnig

Kroppen. Ibland när jag är grymt i balans flåsar jag efter halva första låten. Andra gånger när jag är helt slut och har ont i magen skulle jag kunna köra två pass efter varandra utan att ens flåsa. Oavsett så längtar jag alltid innan. Och efteråt känner jag mig alltid lycklig. Förra veckan fick jag tom starta en av låtarna när ledaren inte hann ner på golvet innan låten och koreografin körde igång. Jobbigt när alla kollar på mig, men ändå lite roligt. Idag var det tungt. Men jag längtar redan till nästa pass. Gud vad jag verkligen gillar att Zumba!

Minisemester

En kryssning till Helsingfors fick vara våran påsk. Vi hälsade på barnens kusin som blev helt galen när barnen busade med honom! En dag i Esbo hann vi med innan båten vände och gick hem igen. Killarna älskade att åka båt och gick bananas av glädje! De hoppade omkring och pratade oavbrutet under nästan hela resan! Nu är det vila och soffhäng. Kanske blir det äggmålning senare. Men nu vila!

Att åka med reportrar

Det är inte ofta reportrarna kör bilen på väg ut på jobb. Det finns olika anledningar till det. Vi(fotografer) hittar i stort sett överallt. Det gör inte vimsiga nya reportrar. Vi kör bil minst 8-10 timmar varje vecka i jobbet. Det gör inte reportrarna. Vi har förtur att boka jobb-bilarna. Vi är helt enkelt mer vana bilförare. Men ibland händer det att reportrar vill köra. Och då är det svårt att säga nej. Fast man vet att det här kan sluta hur som helst.
Men för ngr veckor sedan var de en som hävdade att han ville köra. För annars blev han så lätt åksjuk. Visst tänkte jag. Vi provar. Och sedan gick det i maklig takt tillbaka till jobbet. Inga farliga filbyten, inga galenskaper, inga fuckoff-fingrar till medtrafikanter för de kör som idioter fast det är reportern som kör som en blind(jorå, det har hänt serrni.). Det gick bra.
Så när vi åkte in på parkeringen sa jag: Men, det gick ju bra! Snyggt och tryggt kört!
Jag hann knappt säga det förens reportern körde in i muren på parkeringsplatsen.
Så nej. Tyvärr kära reporter. Jag kommer köra nästa gång.
Och nu i veckan åkte jag med en ny reporter. Vi parkerade bilen 30 meter från bilen som stod på gården hos den vi skulle intervjua. Intervjuen gick bra, men när vi gick därifrån hoppade reportern in i fel bil och satte sig. I intervjupersonens bil. Och sedan satt han där och fattade inte varför inte jag gick in i bilen.... Inte heller han kommer få köra bilen ut på jobb.
Samtidigt undrar jag vad reportrarna tycker om oss fotografer när vi kör ut dem till jobb....
Jag tror det tycker vi kör som gudar. Vad tror ni?

Hicka

Åt en pannkaka snabbt och fick hicka. Irriterande. Kan inte somna hickande ju.

Samtal

Det gäller att orka. Orka ta alla strider i skolan. När Inti fick ny resurs för över en månad sedan lovade rektorn att det skulle bli en överlämning mellan den nya och den gamla. Skulle ske den första veckan. Hände ingenting. Sedan hände inget. Och sedan hände inget. Sedan hände det att jag blev förbannad. Och skickade mail till rektorn. Som genast då gällde på den nya och gamla resursen för att de inte fixat det. Som om de hade vetat vad rektorn lovat mig....  Dålig stil av rektorn. Idag var mötet iallafall. Det var ett bra möte. Jag hade med mig lite åsikter om vad som inte funkade längre och vad vi tycker funkar fortfarande. Men ändå. Att det ska behövas krångla varenda gång va?

Jag är så sjukt glad över att jag inte har bebisar längre

Ja herregud. Vissa saker är jag otroligt tacksam för. Som att jag är så sjukt glad för att bebisåren är över. Det är en babyboom på jobbet. Eller har varit. Det är nu folk har problem. Problem med sömn, amning, skrikande magontsbebisar. Jag kommer ihåg det där. Det var vidrigt innan de kunde berätta vad som var fel. Jag famlade i mörkret som en blind höna. Desperat. Desperat efter svar på olösliga mysterier. Sedan helt plötsligt kunde det bara bli bra. Vad gjorde vi? Var det maten? Mängden mat? Var det sömnrytmen? Var det hur länge ungen sov på dagen? Var det hur många ggr under dagen ungen sov? VAD???? VADVADVAD?!?! Och aldrig få svaret förens nästa period kom. Tänder. Växtvärk. Separationsångest.... Det var oändligt med jävla perioder. Nu är de i en ljuvlig ålder mina fina skitungar. 9 år och snart 6 år. Jag är inte dummare än att jag fattar att snart kommer återigen en mardrömstid. Tonåren. Men tills dess. Jävlar vad jag ska njuta av dem så mycket som jag bara mäktar med. Nu är de underbara. Kan börja småflyga själva, men inte för långt från mamma och pappa. De vill fortfarande bli kramade och jag är fortfarande jävligt bra och för det mesta omtyckt. De kan sysselsätta sig själva hyfsat och leker lagom farliga lekar. På det stora hela är de perfekta. Så nu ska jag passa på att vila upp mig ordentligt och njuta av deras oskuldsfullhet och naivitetn för om ngr få år börjar tonåren. Något jag inbillar mig också ska bli en rolig tid. Har alltid sett framför mig att den perioden kommer bli rolig. Att få hänga med två tonårsgrabbar på väg ut att bli vuxna. Att få resultatet av allt slit liksom. Att få se dem skaffa egna liv. Bli kära. Bestämma sig för vad de vill jobba med. Men samtidigt när jag ser tonåringar runt omkring mig så inser jag att det troligtvis inte alls blir så lätt och roligt som jag sett framför mig. Därför. Vila i dem nu så jag orkar om ngr år....
Och tills dess fortsätta vara så sjukt glad över att jag lämnat den otroligt slitiga bebisperioden bakom mig.

Ett jävla vårtecken

Jag har kört utan vantar idag. Det ni!

Söndagsmys

Efter zumba och storstädning av huset och läxläsning är vi nu alla slutkörda. Jag kollar på romcom på netflix, killarna spelar på paddan och Mannen kollar Gladiatorerna(?)! Söndagsmys bigtajm!

Jomenvisst. Så är det.

Jag: Det ser ut som skit här! Det är grejer överallt!! Ser ut som en knarkarkvart!
Mannen: Det är våren! När det blir ljust syns allt.
Jag: Så du menar att det är vårens fel att det ligger grejer överallt i hela huset så det inte går att gå normalt?
Mannen: Ja...?

#självbedrägeri

Att orka

Ta sig från soffan till sovrummet efter en fullständigt fullspäckad dag är otroligt jobbigt.
Somnade tom nyss. Mitt i en mening...

En annorlunda insamling

Det kommer mail ganska ofta på mitt jobb om olika insamlingar. Vi är närmare 200 som jobbar där. Folk fyller jämnt, folk slutar. I veckan kom det mail om en annan sorts insamling. Till en kollega som fått cancer och nu vill göra en sista resa utomlands men inte har råd. Insamlingen sker snabbt pga cancerns hastighet. Så jävla absurd och obehaglig insamling. Hen och jag har jobbat på samma jobb sedan jag började. Våra vägar har korsats på jobbfester, i lunchrummet, på stormöten. Och framför allt när vi körde gå-tävlingen häromåret. Då var det jag, hen och en annan kollega som slogs om vinsten. Och nu. Snart borta från detta jordeliv. Så konstigt. Jag hoppas vi tillsammans kan ge hen tillräckligt så hen kan göra den resan som är en av hens sista önskningar i livet. Om alla ger 100 spänn var, vilket är egentligen ingenting, så borde vi kunna ge hen den resan hen vill göra. Jag hoppas alla hjälper till. Tänk vad lite vi vet om vår morgondag hörrni.

Zzzzz

Nackdelen m att vakna 05.26 är att jag är som ett slakt på kvällarna. God natt.

En hyllning till vintern

Alla gnäller så jävla dant om snön. Hela tiden, var jag än går/är, detta gnat om att det är vinter. Jag är inte med på det. Jag gillar snö. Jag gillar vinter. Det är helt okej att det är vinter i Mars för mig. Jag fattar inte vad det är som är så konstigt? Antingen gnäller folk för att det blev ingen vinter i år. Bara en massa slask. Eller så är det för mycket vinter. Snacka om Mellanmjölkens land. Min inställning är att det i slutet av April borde gå att skymta lite gräs och ngr vårblommor. Innan dess kan det sluta hur som helst. Med det inte sagt att jag skulle tycka det vore helt okej om detta inträffade tidigare. Men genom att tänka så blir jag inte så besviken iaf. Som de flesta nu verkar vara. Jag är så sjukt nöjd med ljuset. Att det är ljust fr 05.30 typ till nästan 19. Det i sig är ett vårtecken för mig. Men fatta vad härligt det är med vinter. Snön gör att det blir ännu ljusare och de dagar de varit superkallt och solsken tycker jag att jag kan känna hur ljuset tränger sig in i kroppen och jag laddas av energi. Och förstå sedan när barnen som är små idag växer upp och minns sina barndoms vintrar till precis så som vi gör. Mycket snö och långa kalla vintrar. För det är ju så det ska vara i Sverige egentligen. Jag önskar jag hade mer energi att ta med barnen ut och leka, åka skridskor och skidor. Jag hoppas vi hinner göra det lite till i helgen så de får känna av det roliga med vintern. Imorse när vi gick till dagis sa Keiru:
"Det snöar igen! Jag tycker det är roligt med snö!"
Då blev jag så glad att vuxnas gnäll inte smittat av sig på min hoppande rödkindade unge. Att han fortfarande kan se det härliga och lekfulla med snön. Och vet ni, till alla er som längtar, längtar, längtar efter vår: Den finns där under snön. För den hann komma lite och snart tar den över. EN tussilago jag hittade i helgen när vi var ute och cyklade. Och det mina vinterhatare, är ett säkert tecken på att snart är er väntan över och gnäll går till glatt prat om värme och en ännu starkare längtan efter sand mellan tårna.

Sådär ja!

Ett snabbt crossfit-pass avklarat. Hoppas det ger mig energi och en kick ist för att sänka mig. Nu en snabb dusch(kan inte det) sedan börjar dagen på riktigt! God morgon!

Jag är nästan kär

Min Nexus. Puss! Nu är det jag och Greys. Och min Nexus! <3

Jag är en bänk

Är för trött för att flytta på mig. Keiru sitter på min rygg och spelar Nintendo ds...

Stärkt

Tänk vad psyket gör mkt med en. Igår fick jag ju veta att mitt HB nu hade stigit till 130 mot 97 i höstas. Efter det gick jag och tränade ett crossfit-pass. Och efter det kände jag mig starkare och piggare än på länge. Idag har jag grym träningsvärk, men planerar redan in ett nytt crossfit-pass imorgon innan jobbet. Jag vaknar och känner mig pigg. Och jag tror jag gör det bara f att jag fick mitt HB igår. Sedan att allt är ljust och fräscht ute km 06 på morgonen hjälper såklart till! God fortsättning på dagen hörrni!

När Svart lyste upp mörkret

Jag har varit hos läkaren som konstaterade att mitt hb nu är 130! Sedan gick jag och körde ett crossfit-pass på Balance. Under den tiden har Billström närmat sig SD med jättekliv och får grym kritik på Twitter. Enda undantaget är Kent Ekeroth som tycker det är bra. Fint. Och samtidigt går Tommy "öppna din dörr" Nilsson och byter namn till... Black???! Och byter helt stil också. På något sätt är ju detta så sjukt kul. Undras vad Billström tycker nu om den fd blonda och blåögda Black? Apropå liksom. Men tack Black. För att du lyste(?) upp en dag som annars hade blivit mörk och dyster pga Billström. Tack!

El familjen

Om vi säger så här:
Ingen av oss är elöverkännslig.

Ja herregud

Nu har vi två Nintendo dsi XL, en padda, en laptop, två Nexus 7, ett Wii, en smart tv, en vanlig tv, två iphones och två htc mobiler.

Frågor på det?

Helg

Vid hänger i soffan jag och Inti. Mannen ligger lite längre bort och snarkar. Lillebror är på prinskalas. De skulle vara utklädda till prinsar och prinsessor. Vid hade inga utklädningskläder så vid hade tänkt köra lite glasögon och göra en bakåt-frisyr på ungen. Men på Burger King fick han turligt nog en krona 40 minuter innan festen började. Annars har det varit en bra helg. Igår var vid som alla lördagar sega och trötta. Jag får ALLTID ont i magen på lördagarna nuförtiden. Så irriterande. Får ont runt klockan 09.50, ca 30 min efter vid ätit frukost, och sedan håller det i sig till 15-16. Då är jag matt resten av kvällen. Sedan på söndagarna är allt bra igen. Tackochlov. Då är det zumba och oftast ngt mer. Sedan är det måndag igen. Väldigt synd m magontet. Teorier på varför jag får ont? Någon?

Carpe Diem

Ut med er och fånga dagen. Den är underbar idag!

Den viktigaste texten på mycket länge

Jag hoppas ingen har missat läsa Jonas Hassen Khemeris text idag om den rasism och fördomar som finns i samhället. Den som slutat i Reva. Har du missat den kan du läsa den här!
Jag är så svensk som en person kan vara tror jag. Jag kom hit till mitt land när jag var 8 v gammal. Mina föräldrar är två ursvenskar m ett son-efternamn. Jag växte upp i en helsvensk by i skogen. Svenska är mitt modersmål och östgötska är mitt tungomål. Den längsta meningen jag kan säga på mitt biologiska modersmål är: Ge mig en hamburgare, men snabbt. Jag äter sill på påsk, midsommar och jul. Jag firar alla svenska högtider och dansar små grodorna t midsommar och julgransplundringar. Jag har aldrig gjort ngt brott. Jag betalar skatt. Jag har haft jobb hela mitt vuxenliv förutom i 3 v då jag var arbetslös. Jag har vänner i alla samhällsklasser så jag har tillgång till alla samhällsmiljöer.   Jag får tårar i ögonen när jag sjunger Du gamla du fria. För jag vill leva och jag vill dö i norden.
Och ändå kan jag känna igen mig i Jonas text. För bara ngt v sedan när jag var inne i en klädbutik så följdes jag efter av två i personalen som kollade mig lite snyggt när jag gick i butiken. Vi var fler i butiken, men det var bara jag som hade personal lufsande omkring mig. När jag har min man med mig händer det aldrig. Jag ska inte säga att det händer ofta, men tillräckligt f att det är mer än en slump. När jag var 15-16 blev jag anklagad f att ha snott kläder på Kappahl i Norrköping. Vid var ett gäng på 4-5 tjejer. Det var bara mig de tog i rulltrappan. Det var bara jag som fick visa upp min väska. Fast jag hade ställt min rygga utanför hytten för att slippa bli anklagad. Det var så kränkande f det var bara pga min hudfärg de kollade mig. Just det. Det är tyvärr det det handlar om. Hudfärgen. Rasism och fördomar. Eftersom jag ändå kan prata f mig och har ett rättvisetänk blev jag förbannad och ringde och pratade m butikschefen efteråt. Som gav mig rätt, bad om ursäkt och jag fick presentkort som plåster på såren. Tack. Det är så grymt sorgligt att min hudfärg gör att folk ser på mig med ett annat värde än de ser på min man. Eller min mamma och pappa. Jag försöker att se på alla med ett öppet sinne. För jag vet hur det känns. Jag vet hur det känns där inne i hjärtat och magen när folk ser på mig med misstro och fördomar i ögonen. Det är mitt uppdrag. Att få mina barn att se på sin omvärld och sina medmänniskor m öppen blick och ett öppet sinne och aldrig någonsin döma någon utifrån fördomar.

Ormbo

Det här med att vi lever i ett sladdlöst samhälle. Bara bullshit. Jag kan knappt röra mig eller mina grejer vid skrivbordet på jobbet pga sladdar. Och jag har fortfarande bara lyckats svara i den nya telefonen 1 ggn på 6 veckor. En av anledningarna är att huvudgrejen trasslar in sig hela tiden i alla andra sladdar. Så. Trådlöst samhälle är en utopi.

Patriot

Jag gick förbi flera ställen idag där flaggorna vajade på halv stång för prinsessan Lilian. Jag kan inte hjälpa det, men jag tycker det är både fint och mäktigt. Tankarna går till prinsessans anhöriga som sörjer och saknar henne. Ikväll går även tankarna t anhöriga till den polisman som förolyckades under eftermiddagen på Norr Mälarstrand. Så fruktansvärt onödigt. En olycka och livet slutar och upphör.

Test

Provar blogger f android. Verkar fungera bättre än den för iphone. Alltså jag gillar android supermycket. Mer frihet än en appleprodukt ger. Få se om det går att publicera nu också.

En ny leksak

Joråsåatt. Unnade mig en Nexus 7. En fin begagnad. Jag gillar den. Speciellt att läsa på. Underbart stor skärm m mobilen. Snabb och så gillar jag att det är android. Så befriande obegränsande. Jag hade precis 1800kr på mitt sparkonto, det som drar 5 spänn varje gång jag använder mitt visa. Så det blev ingen finare vårkappa. Det blev en Nexus istället. Så kan det gå när mamman unnar sig.

Titta på mig

Det här är ngn som måste lära sig sluta ta ansvar för andras samvete. Samt även lära sig att ta ut mer egentid. Att det ska vara så jävla svårt.

Vardagsglädje

Ibland kan det behövas så lite för att lätta upp vardagen. Som att jag hann m ett zumbapass mellan jobb. Jippie!

Ska jag behöva sälja(och köpa) och arrangera tvättmedelsförsäljning nu också?

I trean har klassföräldrar bestämt att barnen ska på skolresa. Inget stort eller långt bort, men ändå behövs det ju pengar. Nu kommer förslag på att vi ska sälja tvättmedel. Eller kakor eller strumpor och underkläder av mycket god kvalité. Ni hör ju. Seriöst? Ska jag behöva stå ut med sånt här skit? Som om inte mitt liv ändå är fullt av en massa saker som jobb och barn? Jag betalar hellre 1000 spänn för ungen än engagerar mig i att sälja saker. För jag vet hur det blir. Ett dåligt samvete som gör att jag tillslut kommer
A) antingen sälja själv till kollegor/grannar/släkt som eg inte vill köpa
B)kommer få köpa upp tvättmedel/underkldäderochstrumpor till mycket god kvalité själv.
JAG VILL INTE! Hur gör ni andra? Jag vet att det är många som inte kan betala för sitt barns skolresa och att detta är ett demokratiskt rättvist sätt att få ihop pengarna på. Men ändå. Det är så mycket ändå just nu med familjemedlem på intensiven, diagnoser i familjen och jag som fortfarande inte är tillbaka på 100% än. När jag dessutom får det skrivet såhär i mailet fr en annan hurtig förälder vill jag bara skrika lite och slå mitt huvud mot en vägg:

"Då vi behöver några föräldrar som hjälper till att sätta igång detta så barnen får pengar till klasskassan så de kan hitta på något kul i trean, hoppas jag att ni som inte varit med och arrangerat något (klassfest/aktivitet/insamlingar) ställer upp nu.  Bara att vi tar klasslistan och prickar av de personer som hjälpt till tidigare och resten får ta tag i ”Projekt klasskassa”"

En kontrollista alltså där jag nu ska tvingas att göra ngt bara för jag varit för utmattad/sjukskriven förut för att orka. Kan inte ngn bara komma och ge mig en lugnande spruta?

Snacka om epic fail

Jomen det gick väl ungefär så dåligt som det kunde gå det här m presenter t Intis födelsedag idag. Efter att ha besökt 7 butiker m cyklar och multimediagrejer igår på 2 timmar så var jag mör. Och obehagligt tomhänt. En liten 3d-film och en nunchuck t Wii. Nödreserven var ett egetgjort presentkort på en bmx-hoj. Jo. Det sket sig ju så imorse stod vi m tårta, en nunchuck och ett hemmagjort presentkort. Av 5 grejer han önskat fick han en. Och en sak han inte alls önskat: bmx-hoj. Som ett presentkort. Japp. Katastrof. Inget annat än en katastrof. Stora tårar och en besviken nybliven 9-åring. Orkar knappt tänka på det. Fy. Om jag någon gång kommer tänka på mig själv som en misslyckad förälder var det just då för 12 timmar sedan. Han ville inte ens gå till skolan för han ville inte berätta vad han fått.... Alltså det var illa. Men när jag hämtade honom hade dagen tackochlov varit bra och han hade börjat gilla tanken på att få välja en bmx-hoj. Sedan gick det som en dans. Och ngn timme senare när han stod nycyklad med sin nya fina hoj i handen i en cykelhall sa han att detta var den bästa födelsedagen någonsin. Så slutet gott , allting gott. Men jag tror jag behöver en v semester efter dessa två dagar. Det var jobbigare det här än när jag klämde ur mim fina unge för 9 år sedan. Om jag vetat detta då hade jag knipigt ihop. Puh. Kommer sova sjukt bra i natt iaf. Hoppas jag. Puh!

Nu är det fan panik

Imorgon fyller ungen 9 år. Och vi har ingen present! Så. Här sitter jag med 1000 fönster uppe på webläsaren, mannen i luren och hjärtat bultande. Tanken vi hade först sket sig. Fanns bara via näthandel och då går det inte pga leveranstid. Nu tänker vi om och det är inget han önskade. Alls. Det är dock inte kläder. Som vi råkade sikta in oss på till jul lite mkt.... Men ändå. Ska aldrig mera slappna av och släppa sargen. Nä. Det var sista ggn. Hellre tjata och få ta lite skit fr Mannen än detta. Pust.

Går ni omkring i blöta kläder?

Ända sedan jag och Mannen träffades har han då och då gått m blöta kläder. Alltså kläder som inte torkat efter tvätt. I början tyckte jag det var väldigt konstigt. Tycker fortfarande det är konstigt. Det är ju i själva framförhållningen det brister då han måste gå m blöta kläder. "Oups! Ska jag gå på fest om fyra timmar? Jamen då måste jag ju tvätta mina favoritkläder!" Självklart har han vetat om mötet/festen/resan länge, men inte riktigt nått ända fram i planeringen. Idag gjorde han en sådan goding. Fick åka m både blöta jeans och tröja. 10 min innan vi skulle åka kom han gående i kalsonger och jag frågade varför eftersom vi typ behövde åka t tåget. Då hoppades han att tio minuter m torkskåpsvärme skulle torka dem. Fast han tagit ur dem ur tvättmaskinen tre timmar tidigare. Den ekvationen blir ju lite svår. Så därför fick han hoppa i blöta kläder. För det är ju det naturliga valet. Enligt honom går alla omkring i blöta kläder och det är verkligen inget konstigt. Så hörrni. Hur gör ni? Går ni ofta omkring i blöta kläder? Jag har nog aldrig gjort det. Men så är jag å andra sidan lite konstig.