Jag 1- Mossan 0

En brun gegga ligger numera på gräsmattan. Mossan är död! Det är bara klegg kvar. Nu är frågan om jag vågar ta i mossan och var ska jag dumpa den? Hoppas den är död för tid och evigt nu bara! Misstänker dock att jag måste upprepa mossdödningen minst en gång till under sommaren. Dyrt är det, men effektivt må jag säga!

Kriget mot mossan

Så har den då börjat! Min årliga kamp mot mossan i gräsmattan! Tidigare år har det blivit oavgjort med lite fördel till mossan. Igår var jag ute och sprutade(säkert inte ngt speciellt bra för jorden i det långa loppet)mossdödningmedel på gräsmattan. jag hoppas nu att all mossa DÖR och fram kommer fint grönt gräs! Jag hatar mossa och har försökt kratta bort skiten, men i år tog jag till lite starkare saker! Så nu hoppas jag på en grön frodig gräsmatta utan mossa. Men först ska jag ut och göda gräsmattan med min nyinköpta stroller! Mohahahahaha mossan!

Jag, cool

Sonen har en studsboll. Han fattar inte riktigt att det inte går så bra att studsa den på gräsmattan. Idag visade jag honom en riktig studs på asfalten, bollen studsade ett par meter upp i luften.
Sonen: Vad cool du är mamma!!
Han menade det, det kom ur hjärtat.
Tänk att jag kunde vara cool så här på ålderns höst.

Döskallerock

Vi har en utedag idag. Vi krattade löv både jag och mina småkillar. Helt plötsligt säger
Sonen: Tanter och farbröder håll för öronen för nu ska jag spela döskallerock!
Jag börjar smyga mot kameran.
Sonen tar tag i krattan och låtsas att den är en gitarr. Han spelar på den samtidigt som han helt omelodiöst skriker: jag är bäst jag är bäst jag är jättejättebäst!
Självförtroendet är det inget fel på. Tvärtom. Tror han ska få lyssna lite mer på Ebba Grön så kanske han kan klämma ur sig lite politiska texter också...
Jag hann ta flera bilder av min inte så skönsjungande son. Kanske lägger ut dem här vi får se.

Nya Paul Potts

Helt fantastiskt! Tänk att det finns rättvisa ibland!

I en tonårings huvud

Igår när vi gick till jobbet gick vi på en grusväg full med stenar(som grusvägar så ofta är) sade min promenadkompis helt plötsligt:
Var kom den stenen ifrån?
Jag: ????????????
Han: Ja, den där stora.
Jag: ????????????
Han: Såg du den inte?
Jag: Vi går på en väg där det finns över 1000 stenar. Jag har lite svårt att förstå vilken av stenarna du villa ha bakgrundsfakta om.
Han: (generad tystnad)Mmmm...

Idag när vi åkte till jobbet kommer det en man som haltar lite lätt med en rollator.
Han: Har han träben eller?
Jag: ?????
Han: Han går ju så konstigt.
Jag: Tror bara han har lite ont i ett ben faktiskt.
Han: Jaha...

Ja sådana tankar rör det sig uppenbarligen i en tonårings huvud. Kan vara bra att ha i beaktande när/om man ska göra en utvärdering av hela tonåringen....

Rikard Palm, min favorit! Titta och skratta!

Rikard Palm, ett nyhetsankare att räkna med! Min favorit i SVT! Han är ju helt fantastisk!

Prao del II

Nu har snart hela Prao-perioden gått. Praon har ryckt upp sig och är mer vaken och tar dessutom egna bilder. Ngr bra andra mindre bra. Men så är det ju för mig också. Jag är imponerad att efter den mycket sega starten har detta utvecklat sig till riktigt bra! Men det är lite jobbigt att ha en person som skuggar en precis hela tiden.

Ut med jobbet

Vi ska ut och äta med jobbet. Det är struligt att få ihop det för de som arrangerar det hela. Dessutom verkar det som om det finns lite kommunikationsproblem också. Men ut ska vi imorgon. Vi har fått vårat bord klockan 21. En småbarnsmamma som ska ut i Mulleskogen dagen efter tycker det är sent. Men vi är 16 pers(först var vi 19 men nu har ngr hoppat av vilket visar sig vara tur för vi hade bara bord till 16....???)och det är ju meckigt att flytta en bokning på 16 pers dagen innan. (fast tillfälle att flytta tiden har funnits i ngr veckor...)Men det ska bli roligt. Ärligt alltså. Sedan ska vi äta en massa smårätter. Men vi vet inte hur mycket det kommer att kosta eller om det finns ngt slags paketpris när man är så många som oss. Men det ska tas reda på ikväll. Det kanske är dags att göra det så här kvällen innan vi ska ut och äta. Men det ska bli roligt. Ärligt alltså. Innan vi ska äta ska alla träffas på en av söders sunkigaste hak bara för att det är billig öl där. Och för att det är lönehelg och det inte brukar finnas ngr på sunkhaket. Fast det är lönehelg.... Stället vi sen ska till ligger på Östermalm. Så då måste man packa ihop sig på tuben och bege sig dit tillsammans som en liten turistgrupp. Men det ska bli roligt. Ärligt alltså. Det är bara det att jag hade ju planerat in det så bra att jag skulle träna inne i stan innan för att sedan glida vidare till stället vi ska käka på. Och haft en liten förhoppning på att vi skulle träffas någonstans i närheten av stället innan. Men men...
Jag måste ärligt säga att det känns lite meckigt. På gränsen till för meckigt för en småbarnsmamma som haft en prao hela veckan.

Prao

Denna vecka har jag en prao. Han är 15 år. Jag kan för mitt liv inte komma ihåg att jag var så..... hmm... så fjortisaktig när jag hade min prao. Han sover varje gång så fort vi sätter oss i bilen på väg ut till ett jobb. Han frågar inget, han bara surfar på sina moppesidor... Antagligen var jag precis likadan själv när jag hade prao bara att mitt minne nu börjar bli så gammalt att jag redan glömt det. Brrr... Jag kan inte säga att jag längtar jättemycket till att mina små gosiga pussiga killar blir långa, gängliga, trötta, sega i kolan och dessutom kommer i målbrottet. Det är väl som folk säger: Små barn små problem, stora barn stora problem.
Vad betyder PRAO föresten?

Spisen på ryggen

Mannen: Är det okej om jag går och bastar ikväll.
Jag: Javisst. Jag ska gå en promenad samtidigt.
Mannen: Men är det okej att jag bastar ikväll?
Jag: Ja, men jag ska gå en promenad samtidigt.
Mannen: Men då får du ha spisen på ryggen.
Jag: ---------------
Det är så jag har det.... :-)

Tjock gris

Sonen: Om man slår jättehårt på en jättetjock gris så går de sönder. Eller så dör dem.
Ja så kan det ju kanske vara?

Frisörbestyr

Vi ska åka till frisören med Inti.
Jag: Hur långt hår vill du ha?
Inti: 12 meter.
Jag: Jaha...
Inti: Är det långt.
Jag: Ja det är det.
Inti: Då tar jag 19 meter.
Jag: Jaha.
Inti: Är det ännu längre?
Jag: Ja det är det.
Inti: Men hur långt ska jag ha då?

Ja just det, det var ju det som var ursprungsfrågan...

Grillat, föräldrar och farbröder

Ja så har en helg full av människor och aktiviteter gått... Min mamma och pappa har varit här och nu är barnens farmor och farbror här. Igår tog vi fram utemöblerna och grillade. Min pappa tyckte mannen varit så duktig och grillat så gott och så snabbt fast det var jag som grillat och det tog över en timme att fixa ihop maten. Han upprepade det typ 3 gånger innan jag småskrek att det var jag som lagat maten och grillat den och att mannen faktiskt bara lyft köttet från grillen till bordet.... Jaha ja, men snabbt gick det iallafall sa han då. Orkade inte berätta att vissa tycker kanske att 1 timme är snabbt.... Imorgon börjar en ny jobbvecka i allafall. Utan mammor och pappor. Och barn. Bara en farbror som ska praktiser hos mig hela veckan.
Och jag ska sträva mot att inte bli som min mamma(de dåliga grejerna hon gör). Jag vet att jag ger mig på tunga saker i min utmaning, men ska i allafall försöka. Att utamana sitt eget öde känns lite som att förlora innan jag ens börjat.

Nordea

Idag efter MYCKET tjoande från oss ringde vår personliga bankman och sa att mannen var välkommen när han ville in med pengarna så fick han hjälp av henne. Utan kvitto. Så kan det vara om man tjoar tillräckligt högt. Få se om vi lägger om lånen och byter lönekonto. Inte är vi nöjda iallafall.

En tröst

Jag tycker vi jämt har det stökigt hemma, att det ligger leksaker överallt och små små strumpor och mellanstora kläder här och där. Därför är det en liten tröst att sitta och kolla på TV4s städprogram Rent Hus(tror jag det heter). Där ligger vi i lä i allafall. Skönt att se att andra har det SKITIGT hemma. Utan barn. Skrämmande samtidigt för alla ser helt vanliga ut, men döljer en enorm oreda och skitighet i hemmet. Men som sagt, en tröst att vi inte är ensamma.

17498

Vi har en liten tävling på jobbet, jag och min vän U. Båda har stegräknare och nu har vi börjat småtävla om vem som går flest steg per dag. De dagar jag har gått min morgonpromenad vinner jag lätt som en plätt, men sådana hära dagar som idag är det värre med. Idag har jag bara gått 4891 steg eller 3,6 km eller 1.08 timme... Men så finns det ju dagar som sagt var då jag är den store vinnaren, som förra torsdagen då jag hade gått hela 17498 steg eller 13,1 km! Vi jämför flera gånger om dagen. Ibland tror U att min går fel, att den räknar för många steg helt enkelt. Då tar hon av sig sin mätare och skakar lite på den så hon vinner fem sex steg extra. Vi funderar på att föreslå för cheferna att de ska köpa in stegmätare åt alla som vill ha så kan vi tävla inom företaget och varje vecka eller månad kora en vinnare. Det borde ju öka hälsan på jobbet. Men risken finns ju även till osämja och otrevliga vinnarinstinktyttringar.
Vinsten U och jag har? Vi har ingen vinst. Äran är vinsten...

Livet och döden

Livet är så snabbt, så förgängligt. Jag tänker på lilla Engla och fäller en tår. Jag tänker på alla männsikor som mitt i livet slutar andas, slutar se och slutar att leva. Jag ser på mina barn och mina ögon tåras av lycka men även av vemod. Döden är det mest självklara i livet ändå är det det mest skrämmande som finns. Ofta inte ens egen död, men alla andras som man älskar så innerligt. Jag önskar att när det är min tur att jag kan se tillbaka på mitt liv och se att jag verkligen har levt det. Jag ska försöka leva mitt liv. Inte bara finnas.

sov gott ac

Blipp-hjärntvättad

På mitt jobb har vi ett blippsystem så att arbetsgivaren ska veta när vi kommer och går. (Eller var det för våran egen säkerhet??)Vi håller upp blippen mot en liten koddosa och slår våran kod så kommer vi in. Idag efter jobbet kommer jag hem, tar upp blippen och sätter den mot låset på våran dörr. Inget händer.(Naturligtvis, eftersom våran dörr tackochlov inte har ngt med jobbsystemet att göra.)Och jag står där framför vårat hus vid min dörr och hinner tillochmed undra varför det inte händer ngt!!!??? Efter bra många sekunder fattar jag att jag ska sticka in nycklarna i nyckelhålet för att komma in. Och att jag inte är på jobbet längre. Så grattis Sxxx och Pxxxx ni har lyckats hjärntvätta mig med blippsystemet!

eller så är det sviter efter hästincidenten som nu gör sig påminda...?

Nordea, en konstig bank

Vi är kunder i Nordea i Huddinge. Än. Idag skulle min man sätta in pengar som han fått via en försäljning. Pengarna skulle lösa ett lån som han hade. När han kom dit med pengarna samt båda barnen, väntat ett tag som man får göra på banker, gått fram till disken och sa att han ville sätta in pengarna så sa de att han inte fick det. Han kunde ju ha snott dem eller rånat någon... HALLÅ!!!!!!!!!!! Nordea har betrott oss för att LÅNA en helsike massa pengar av dem, men vi är tydligen inte betrodda att SÄTTA IN en betydligt mindre summa pengar hos dem! Är inte det lite knasigt????!!!! Han var tvungen att ha ett kvitta eller ngt som styrkte att det var hans pengar. Som han sa så kan han ju göra ett kvitto själv och skriva under och det är ju omöjligt för dem att veta om det är ett riktigt kvitto eller ej. De höll med men sa att han ändå behöver det. Det sa de inte när han extra ringde dit för att kolla om han kunde få en tid med vår personlige bankman för att det skulle gå lite fortare. För övrigt fick han inte det för en insättning skulle bara ta 10 minuter max och man kunde bara boka bankmannen i en timme och det var då slöseri med tid.... Så nu blir det nog till att byta bank för så där kan man ju inte ha det! Dessutom är våran sk personlige bankman helt värdelös på att ringa upp oss när vi vill prata med henne. Såja, nu har jag spytt ur mig lite!

Wild kids

Sonen: När jag blir 10 över 11 ska jag söka till Wild Kids.
Jag: Ja det tycker jag att du ska.
Sonen: Jag ska skriva ett brev om mitt liv.
Efter lite tystnad
Sonen: Och så ska jag berätta att jag brukar slicka av smöret på mackan.
Jag: Ja gör det. Du kommer säkert med då.

Rolig historia blir roligare

Sonen:
Det var 5 tomater som skulle gå över vägen. En blev påkörd, då sa de andra tomaterna: Kom potatismos så går vi hem till postatislandet.
Jag(skrattar tyst så hela jag hoppar): Ja, den är riktigt bra!

Ont det gör ont

Men jag trodde det skulle bli värre... Det är väl inte fel att vara lite färgglad nu när det börjar bli vår och så...

Tjohoo, tårta till ridkompisarna!

Ja, så var tydligen tvungen att bjuda ridkompisarna på tårta... Ni som vet vad jag talar om har redan listat ut att jag ramlade av under utövande av min nya hobby. I galopp och allt. Hamnade dock i ett dike med en liten fin vårbäck med mjuk botten så det gick väl hyfsat bra. Min polare som red bakom hann tilloch med tänka på att hon skulle få tårta innan jag ramlade... Kanske hon tillochmed hoppades??? :-) Ont har jag det ska ej förnekas och jag vågar inte tänka på hur det ska bli i morgon eller dagen efter det. Var tydligen inte tillräckligt bra ryttare helt enkelt. Men det var roligt att galoppera. Mannen tycker jag är för gammal för sånt här, kanske ska lyssna på honom...?
Till råga på allt satte jag igång larmet när jag kom hem. Bra dag.

Hellre fria än fälla...?

Årets sämsta bortförklaring som tydligen godtogs...

Lunchen

Lagen om allts j-lighet... Idag var jag hungrig redan klockan 10.20 och började tjata på mina kollegor om att vi skulle gå och äta. När klockan verkligen ÄNTLIGEN närmar sig lunch runt 11.10 så var jag tvungen att åka ut på en brand på Östermalm. Resultatet? Ljumna bilder(när vi väl var framme var branden släckt...) och en snabblunch ensam på ett kaffehak. Inte vad jag hade tänkt. Hade ju planerat en lång god lunch med mina braiga kollegor....

Dags för min nya hobby

I morgon är det dags för min nya tidkrävande hobby. Hoppas på fint väder och att jag får en häst som inte är galen eller en som är som skalman. Ett mellanting vore bra. En LAGOM häst vore trevligt. Herregud jag bor ju i Sverige. När vi var i anderna och red fick mannen en helt galen häst som bet min häst i rumpan hela tiden. En sådan häst undanbeder jag mig i morgon.

Farligt att blogga?

Så var det då konstaterat att det är farligt att blogga enligt en artikel i SVD. Jag ligger väl inte direkt i riskzonen med max 1 eller 2 inlägg om dagen, men jag ska tänka en extra gång jag bloggar nästa gång så jag inte blir för stressad. Stackars Blondinbella som verkar drabbats av detta syndrom, men så har hon väl det som ett jobb eftersom hennes blogg värdesätts till runt 5 miljoner... Och av jobbet kan ju vem som helst bli stressad. Inget konstigt med det. Bloggandet är ju dock frivilligt, det är ju bara att sluta när som helst om det blir för jobbigt för en. Till skillnad från ett vanligt jobb.

Mannen på vägen del II

Så var det dags igen, en ny promenad på vägen och visst mötte jag min nya mötapåpromenad-kompis! Idag var jag lite mer förberedd så direkt när jag såg att han svängde runt krönet nere i backen så tog jag ur lurarna ur öronen. Och idag lät vår konversation så här:
Mannen: Nu får det allt snart bli sommar!
Jag: Ja absolut!
Sedan var vårat flyktiga möte över för idag och han var redan halvvägs uppe i backen och jag nästan nere.
MEN jag har idag stiftat ytterliggare en bekantskap, en kvinnlig cyklist med lila basker som jag också alltid möter hälsade lite trevande men glatt. Så snart kommer jag inte ens kunna gå den där svängen utan att få ta ur hörlurarna hela tiden!

Klassiska Legobilder

Klassiska bilder av kända fotografer som Henri Cartier-Bresson, Robert Capa, Alfred Eisenstaed och Eddie Adams har faschinerat andra fotografer och beundrare genom åren. Vissa bilder har också förändrat världen.
Nu har en kille med namn Balakov återskapat några av dessa historiska ögonblick i Lego!
Det är mycket roligare än det låter.

Vad kan du om Bert?

Vad kan du egentligen om Bert Karlsson? Tidningen Expressen har ett quiz om Bert.

Stackars alla vårblommor och sånt

Var tvungen att skotta fram bilen ur all snö i morse. Dessutom fanns det varken isskrapa eller borste i bilen. Vilket egentligen är självklart för det ska ju vara VÅR ute. Så det vara bara att dra ner ärmarna och dra bort all snö med armarna istället... Men förvånande nog var det inget trafikkaos ute som det brukar. Kanske trots allt är ett vårtecken?

Det snöar! Eller vad var det nu???

Kollegan: Det snöar ute!!!
Jag: Va f-n?!???!!
Kollegan: Nej det var visst bara en mås.
Jag:?????????!!!!!!!

Energibollen är tillbaka!

Energibollen är tillbaka på jobbet efter en vecka i sjuksoffan! Tjohoo nu blir det lite liv och rörelse igen på jobbet!

Sonens framtidsplaner. Igen

Sonen: Mamma när jag blir stor ska du och min fru laga mat i köket och pappa och jag ska leka med våra barn i vardagsrummet när ni gör det.
Jag(håller på att satta saliven i halsen över hur otroligt ojämställd han är): Men ni kan väl laga mat så leker jag och din fru med Rick(för er som läser första gången har han redan döpt sin kommande bebis) och Keiru(han tror att Keiru alltid kommer vara en bebis uppenbarligen)under tiden.
Sonen: Nej så kan vi inte göra... Pappa och min fru får laga mat så leker du och jag med våra barn mamma.
Jag: Ja det var ju lite bättre, så gör vi.

Mannen på vägen

Jag har fått en ny okänd kompis. Jag försöker gå tre gånger i veckan en bit av vägen till jobbet. Frekvent har jag mött en liten man med blå mössa, glasögon och en röd jacka ungefär på samma ställe. Han har en mycket speciell gångstil, han haltar lite, men bara nästan. Han kanske bara liksom vaggar sig fram. Jag är inte helt säker. Först tittade vi bara på varandra, sedan nickade vi lite åt varandra. Nu har våran vänskap utökats till att vi numera säger en mening till varandra. Det var han som tog intiativet idag. Han vinkade först glatt och sedan sa han: Den här backen är inte att leka med, eller hur?
Jag sa: Nej verkligen inte.
Fast jag gick neråt och han uppåt så han visste nog mera vad han snackade om. Men tänk att jag har fått en mötapåpromenadkompis!

Ett annat land

Runt 11-tiden.
Jag: Ska du inte gå över till XX och fråga om hon vill leka?
Sonen: Nää, hon kan inte leka. Hon var i ett annat land.
Jag: Jaha. Oj då, vilklet land är hon i då?(tror det är island för hennes familj kommer därifrån)
Sonen: Jag vet inte riktigt. Men hon kommer hem efter lunch igen.
Jag: Jaha. Då kanske ni kan leka då då.

Hmm, vad är det för land som är så nära så man kan åka strax innan 10-tiden och komma hem igen efter 12 snåret???! Kanske morotslandet? Det får jag tyvärr aldrig veta...

Vad är det för musik egentligen???

Vi kollade på Så ska det låta igår. De spelade lite Guns ´n roses. Jag sa att det här är hårdrock till sonen. Efter 10-15 minuter sjöng Brolle ngt med Roy Orbinson.
Sonen: Mamma är det här hårdrock?
Jag: Nej det är det inte.
Sonen: Är det lösrock?
Jag(fnissande): Mmmm, nej det är det inte. Det är en annan sorts musik.
Ha ha ha ha

VÅR!

Var ute i verkligheten en sväng. Det luktar vår ute! Så alla ni kontorströtta människor, ut och ta en glass och njut av solen och naturens underbara lukter! Snart är det sommar!

Traditionella tjuven...

Idag berättade jag för min man om det nya larmsystemet på jobbet och varför vi hade fått det. Sonen fick STORA öron och lyssnade. Sedan undrade han om de som tagit datorerna på jobbet hade haft svarta och vita kläder och en mask för ögonen. Han trodde troligtvis att de även haft en kofot samt en svart säck som de lagt alla datorerna i. Sedan undrade han om de var 2 eller 6 stycken. Han tänkte att de var 6 om det var många datorer som hade stulits eftersom de troligtvis bara kunde bära en var eftersom de var tunga. Sedan trodde han nog även att de hade tagit med musen till datorerna så de kunde använda dem hemma sen...
Jag höll bara med och sa att så var det nog... Det var för gulligt för att brutalt berätta sanningen...

Högt i det blå!

Idag fick jag åka upp i en byggkran! 60 meter upp svajjade jag där uppe och fick se en underbar utsikt!
Idag har varit en bra dag på jobbet. Trots alltför lite sömn pga liten kille...

En SÅN dag

Idag gick det f-n inget bra på jobbet. Åkte 4 gånger hängande genom fönstret med håret fladdrande i Södra länken. Resultatet blev ett trassligt hår och ganska kassa bilder.
Sedan satt jag och lyssnade på människor i 5 timmar och resultatet av det blev helt tråkkassa bilder och nästan övertid...
Nu ropar storkillen som jag lade för en timme sedan så jag verkar misslyckas även med att söva honom...
Ja ja, ibland är det sådana dagar...
Dessutom väckte han lillkillen så det har nu tagit mig 35 minuter av min egna kväll(mannen tränar)mitt i House att återsöva den lilla!!!!!!!!
SUCK!

Ta det med politikerna

Inti: Jag vill inte gå på X kalas.
Jag: Nähä, varför inte det då?
Inti: Jag gillar inte att leka med tjejleksaker.
Jag, pk och lite upprörd: Men det finns inga speciella tjej eller killleksaker. Det finns bara leksaker för barn som alla barn leker med oavsett om man är kille eller tjej. Vem har sagt att det finns speciella tjejleksaker?!
Inti: NN
Jag: Men då får du ta och berätta för NN att det bara finns LEKSAKER för alla barn!
Inti: Det ska jag göra så får NN ta upp det med politikerna.
Jag: Ja det får han göra!

Politikernas fel

Sonen till mormor och morfar:
-Det är politikernas fel att jag inte får gå på dagis på fredagar.

Bra Inti, det ska börjas i tid att veta var man ska vända sig om man tycker samhället är orättvist!